Kommunskatten Lars lämnar stafettpinnen vidare

Ändå är det mötena med föreningsfolket och de ideella krafterna som Lars Runkvist gång på gång återkommer till.

– Jag har blivit så djupt imponerad många gånger. Vilka insatser de lägger ner för att skapa fritid och sysselsättning för barn och unga, säger Lars Runkvist.

– Vi har haft ett jättebra samarbete, det är för föreningslivet vi jobbar. De är ryggraden i verksamheten och vår viktigaste gren att stödja, fortsätter han.

Lars kom till Ulricehamn 1983, då började han jobba som fritidsassistent och efter några olika roller fick han år 2000 axla rollen som fritidschef. Nu gapar hyllorna på hans arbetsrum halvtomma och väggarna är tömda sånär som på en bild på barnbarnen. Det syns att han börjat förbereda sig för att snart lämna över stafettpinnen till någon annan.

-Jag har inte riktigt hunnit känna att jag ska sluta, men jag har förberett genom att röja upp bland mina papper och pärmar, säger han.

Han visar en hög med mappar med extra viktiga minnen som han sparat. Det är en mängd foldrar, affischer och andra trycksaker som plockats fram under åren. Även en tidig vision för Lassalyckan och en namninsamling för att få till en vattenrutschkana i simhallen dyker upp i högen.

-När minnena dyker upp så inser man att det gått fort och nu på slutet har det gått i expressfart.

Har du något extra starkt minne från tiden på kommunen?

– Kontakterna med föreningarna är det starkaste på något vis. Och när vi kunde få vattenrutschbanan på plats i simhallen efter att personalen kämpat för det i elva år, säger Lars.

Det var egentligen inte meningen att det skulle bli någon vattenrutschkana, det hade politikerna sagt nej till. Men Lars kunde se att en rutschkana skulle öka besöksantalet och därmed öka simhallens intäkter. Han gjorde därför en deal där de avstod en del av sin budget för att få igenom köpet. Det visade sig vara ett smart drag, ett par år senare hade besöksantalet ökat från ungefär 73 000 till runt 91 000 besökare.

Lars småskrattar åt minnet innan han börjar prata om nästa. Ett minne som inte kunnat gå obemärkt förbi.

-Det största är naturligtvis Lassalyckans utveckling. Det kan man inte sticka under stolen med.

När Lars började jobba fanns det ett elljusspår, en ishockeyrink och en klubbstuga på Lassalyckan.

-Man är ju stolt över att få vara med på den här resan. Från den här utomhusrinken och klubbstugan till vad det är idag. Jag hade inte kunnat föreställa mig att det skulle se ut så på Lassalyckan, säger han.

Lars kommer snabbt in på världscupen och hur den påverkat kommunen.

-Arbetet inför 2017 var hysteriskt. Jag var med på de första mötena när man bestämde sig för att ansöka till världscupen och man trodde inte att vi skulle ha en chans, säger han.

Lars Runkvist berättar att många andra nu hör av sig och undrar hur kommunen jobbar med platsen.

-Jag hade nyligen ett samtal med Mora och Falun om hur vi arbetar med området och hur vi gått vidare med små investeringar, så som till exempel tillgänglighetsstigen. Även Umeå har hört av sig. Att de hör av sig så långväga är ett gott betyg, vi har satt Ulricehamn på kartan, säger han.

Finns det något du kommer att sakna nu när du slutar?

-Ja, det tror jag. Alla arbetskamrater och alla föreningskontakter. Sen upphör ju inte det för att man slutar jobba. Men jag tror det kommer kännas konstigt, det tror jag.

Nu väntar några veckors semester innan vår kommunskatt Lars Runkvist går i pension. Sen hoppas han att han själv ska få mer tid att bland annat nyttja det fritidsutbud som finns i kommunen.

-Det finns många fina vandringsleder som jag skulle vilja testa. Sen är jag ett stort fan av Degerfors, så jag hoppas kunna åka på några av deras vardagsmatcher nu, utan att behöva gå upp tidigt för att gå till jobbet dagen efter, säger han med ett leende.

Publicerat av Rebecca Berndes den 29 april 2022, senast ändrad den 29 april 2022