Spännande, roligt, världsklass. Det är tydligt att Magnus Johansson är nöjd med att ha bytt bana sent i livet och börjat jobba som fritidsledare på Stenbocksskolan.

I årskurs åtta gjorde han praktik i en livsmedelsbutik. Där måste han ha passat bra för han blev kvar i branschen i fyrtio år. Men för en tid sedan började han fundera på att byta bana.

- Jag hade bytt två höfter och haft en hjärtinfarkt. Jag kände att jag behövde göra något annat.

Han ville jobba på hemmaplan och med ungdomar. Fritidsledare fick det bli.

Möter eleverna

Dagen börjar vid halv åtta när han möter eleverna på morgonen.

– Där gäller det att vara lyhörd för olika problem. Det kan vara högt och lågt. Sedan är det full fart hela dagen. Det är spännande.

Han tillbringar mycket tid med eleverna i uppehållsrummet. Men ingen dag är den andra lik och ibland löser han konflikter i korridoren, hjälper till på en lektion eller klurar på hur elevnärvaron kan öka. Han återkommer ofta till vikten av att göra skolan till en trygg plats för alla, inte minst genom att bygga relationer.

Ofta avslutas dagen med att se till att eleverna kommer på bussarna hem på ett lugnt och tryggt sätt.

På ett sätt är jobbet likt hans förra.

– Det var mycket kontakt med människor även där. Den personliga kontakten är densamma och jag kan sakna att slänga käft med kunderna.

Samtidigt är det förstås skillnad.

Ett samhällsansvar

– Här är det mer av ett samhällsansvar. Vi har ett uppdrag. Man tar med sig mycket tankar hem, men det är mycket positiva tankar om mötet med eleverna. Man blir yngre av det här.

Det ska sägas att det inte var någon chock för honom att möta ungdomar i den här åldern. Han har jobbat som handbollstränare för ungdomslag i många år och gör så fortfarande. Således blir det mycket möten med elever även på fritiden, något han bara tycker är trevligt och ser som ett led i vuxenansvaret.

Han säger att det är lätt att ha synpunkter på skolan utifrån. Men när man själv är en del av verksamheten är det en annan sak. Inte minst är det en annan verklighet än när han, och till och med hans barn gick på högstadiet.

– När jag gick i skolan var det raka rör. Sade någon vuxen något så gjorde man så. Nu är det mycket mera spretigt. Det finns väldigt mycket 0lika behov hos olika elever. Det får vi jobba mycket med.

Vad är det bästa med jobbet?

Mötet med människor, framförallt alla barnen, säger han och beskriver glädjen i de små dagliga mötena och i att få se barnen växa.

– Det är världsklass.

Magnus gör skillnad för många elever varje dag – och är därmed en av våra kommunskatter. Läs gärna här på hemsidan om fler kommunskatter eller hur det är att jobba i Ulricehamns kommun.

Jobb och praktik Öppnas i nytt fönster.