Döda djur och slaktrester

För att undvika risk för spridning av smittsamma sjukdomar och olägenheter för människor, djur och miljö behöver döda djur som man håller tas om hand. Det är bestämmelserna om animaliska biprodukter som styr hur djur och slaktrester ska hanteras.

Lantbruksdjur och slaktrester

Enligt reglerna om animaliska biprodukter ska samtliga av lantbrukets djur och slaktrester, via Svensk lantbrukstjänst, samlas in och transporteras till en godkänd anläggning om det inte ska användas som livsmedel. Undantag finns i de fall man fått ett godkännande från Jordbruksverket att använda materialet på annat sätt.

Du kan läsa mer om hur du tar hand om döda djur och slaktbiprodukter hos Jordbruksverket. Läs mer om hämtning hos Svensk lantbrukstjänst.

Lantbruksdjur (jordbruksverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Svensk lantbrukstjänst (svensklantbrukstjanst.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Häst

Hämtning av häst kan ske via Svensk lantbrukstjänst. Hästar får också grävas ned om kommunens anvisningar följs.

När det gäller nedgrävning har vi på miljöenheten från och med sommaren 2020 ändrat våra rutiner genom att underlätta för djurhållare och samtidigt ge denne ett större ansvar för hanteringen gällande nedgrävning av häst. Det innebär att du inte längre behöver få ett skriftligt utlåtande från oss om att platsen är lämplig innan nedgrävning sker. Det räcker med att anvisningarna här nedan följs och att man i övrigt följer bestämmelserna om animaliska biprodukter.
Om man önskar att handläggare på miljöenheten kommer ut till platsen får man kontakta oss. Har du frågor eller synpunkter är du välkommen att ta en kontakt med oss på miljöenheten.

Anvisningar nedgrävning av häst

Anvisningarna är till för att förebygga och minimera risker för människors och djurs hälsa samt miljön. Det är djurägaren/djurhållaren som ansvarar för nedgrävningen och för att anvisningarna följs. Om djurägaren/djurhållaren anlitar en grävare ska nedanstående anvisningar lämnas till den personen.

Nedgrävning får inte ske om misstanke om smittsam sjukdom finns. Kontakta veterinär om misstanke finns.
Platsen för nedgrävningen ska väljas med omsorg om grannar, djur, vatten och natur.
Olägenhet får inte uppstå.
För att inte riskera förorening i vattentäkt, vattendrag eller grundvatten bör man ta till ett ordentligt skyddsavstånd.
Avstånd till dricksvattenbrunn ska vara minst 100 meter. Om marken lutar åt dricksvattenbrunn ska avståndet utökas till minst 200 meter.
Kontakta gärna brunnägaren och hör efter om denne har några synpunkter på platsen.
Avstånd till vattendrag, sjö, vattenförande dike eller dräneringsrör ska vara minst 30 meter.
Området får inte ligga inom ett vattenskyddsområde. Undantaget är tertiär skyddszon (yttersta zonen) inom Öresjös vattenskyddsområde där nedgrävning är tillåten.
Nedgrävningen ska ske på sådant sätt att rovdjur inte kan komma åt materialet. Som en riktlinje bör djurkroppen täckas med minst 1,5 meter jord och bilda en ås samt packas väl. För att säkra området ytterligare för rovdjur kan man lägga dit stenar i eller på graven.
Avståndet mellan botten på graven och högsta grundvattenyta respektive avstånd från gravens botten till berg ska vara minst 1 meter. Om avståndet är svårt att uppnå kan en möjlighet vara att lägga materialet ytligare i marken och överbygga den med mer jord som packas väl.
Nedgrävningen ska ske så fort som möjligt. Om nedgrävningen inte kan ske omedelbart ska kroppen förvaras på ett smittsäkert sätt. På en tät presenning eller betongplatta samt övertäckt så att rovdjur inte kommer åt kroppen är exempel på lämpligt sätt.
Dokumentation (register) ska ske över nedgrävningen enligt lagstiftningen om animaliska biprodukter. Dokumentationen ska innehålla datum, plats (gärna markerat på en karta), vad för slags material som grävts ned, vilket djurslag och mängd (antal, vikt eller volym). Dokumentationen ska sparas i minst två år och kunna uppvisas vid begäran från tillsynsmyndigheten.
Gravplatsen bör stängslas in till en början, om djur hålls i området.
Återkommande nedgrävning på samma plats får inte ske.

Övrig information

Hästpasset behöver skickas till den organisation som utfärdat passet eller som gjort den senaste registreringen vid nedgrävning av häst. Avelsorganisationen eller registerförande förening ska sedan makulera passet och registrera att den är avliden i sin databas.

Svensk lantbrukstjänst (svensklantbrukstjanst.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sällskapsdjur

Sällskapsdjur får grävas ned om kommunens anvisningar följs. Det finns flera andra alternativ till nedgrävning såsom exempelvis hämtning via Svensk lantbrukstjänst.

Anvisningar för nedgrävning av sällskapsdjur

Platsen för nedgrävningen ska väljas med omsorg om grannar, djur, vatten och natur.
Olägenhet får inte uppstå.
Nedgrävning får inte ske om misstanke om smittsam sjukdom finns. Kontakta veterinär om misstanke finns.
Om du inte äger marken själv behövs markägarens godkännande innan.
Nedgrävningen ska ske på sådant sätt att rovdjur inte kan komma åt materialet.
Som en riktlinje bör djurkroppen täckas med minst 1,5 meter jord och packas väl.
För att säkra området ytterligare kan man lägga dit stenar i eller på graven.
Dokumentation (register) ska ske över nedgrävningen enligt lagstiftningen om animaliska biprodukter. Dokumentationen ska innehålla datum, plats (gärna markerat på en karta), vad för slags material som grävts ned, vilket djurslag och mängd (antal, vikteller volym). Dokumentationen ska sparas i minst 2 år och kunna uppvisas vid begäran från tillsynsmyndigheten.

Svensk lantbrukstjänst (svensklantbrukstjanst.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Hägnat vilt och slaktrester

Hägnat vilt och slaktavfall från hägnat vilt får grävas ner om samtliga nedanstående punkter uppfylls:

Djurslaget finns vilt i den svenska faunan (till exempel kronhjort, dovhjort, vildsvin och mufflonfår).
Hägnet är godkänt av länsstyrelsen.
Storleken på hägnet och biotopen är anpassad till djuren så att det inte har brist på föda under vegetationsperioden.
Djuren jagas enligt de jaktmetoder som uppfyller kraven i jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt.
Kommunens anvisningar för nedgrävningen följs.

Om samtliga punkter inte uppfylls så behöver materialet hanteras såsom lantbruksdjur.

Anvisning för nedgrävning av hägnat vilt och slaktrester

Nedgrävning av hägnat vilt och slaktrester från hägnat vilt får ske om följande punkter uppfylls:
Djurslaget finns vilt i den svenska faunan, t.ex. kronhjort, dovhjort och vildsvin.
Hägnet är godkänt av länsstyrelsen.
Storleken på hägnet och biotopen i hägnet är anpassade till djuren så att de inte har brist på föda under vegetationsperioden.
Djuren jagas enligt de jaktmetoder som uppfyller kraven i jaktlagen. jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt.

Om det hägnade viltet inte uppfyller samtliga av ovanstående punkter får nedgrävning inte ske utan ska tas omhand på samma sätt som från exempelvis nötkreatur och gris.

Vid nedgrävning ska anvisningarna nedan följas. Dessa är till för att förebygga och minimera risker för människors och djurs hälsa samt miljön. Det är djurägaren/djurhållaren som ansvarar för nedgrävningen och för att anvisningarna följs.

Om djurägaren/djurhållaren anlitar en grävare ska nedanstående anvisningar lämnas till den personen.

Nedgrävning får inte ske om misstanke om smittsam sjukdom finns.
Kontakta veterinär om misstanke finns.
Platsen för nedgrävningen ska väljas med omsorg om grannar, djur, vatten och natur. Olägenhet får inte uppstå.
För att inte riskera förorening i vattentäkt, vattendrag eller grundvatten bör man ta till ett ordentligt skyddsavstånd.
Avstånd till dricksvattenbrunn ska vara minst 100 meter. Om marken lutar åt dricksvattenbrunn ska avståndet utökas till minst 200 meter. Kontakta gärna brunnägaren och hör efter om denne har några synpunkter på platsen.
Avstånd till vattendrag, sjö, vattenförande dike eller dräneringsrör ska vara minst 30 meter.
Området får inte ligga inom ett vattenskyddsområde. Undantaget är tertiär skyddszon (yttersta zonen) inom Öresjös vattenskyddsområde där nedgrävning är tillåten.
Nedgrävningen ska ske på sådant sätt att rovdjur inte kan komma åt materialet. Som en riktlinje bör djurkroppen täckas med minst 1,5 meter jord och bilda en ås samt packas väl. För att säkra området ytterligare mot rovdjur kan man lägga dit stenar i eller på graven.
Avståndet mellan botten på graven och högsta grundvattenyta respektive avstånd från gravens botten till berg ska vara minst 1 meter. Om avståndet är svårt att uppnå kan en möjlighet vara att lägga materialet ytligare i marken och överbygga den med mer jord som packas väl.
Nedgrävningen ska ske så fort som möjligt. Om nedgrävningen inte kan ske omedelbart ska kroppen förvaras på ett smittsäkert sätt. På en tät presenning eller betongplatta samt övertäckt så att rovdjur inte kommer åt kroppen är exempel på lämpligt sätt.
Dokumentation (register) ska ske över nedgrävningen enligt lagstiftningen om animaliska biprodukter. Dokumentationen ska innehålla datum, plats (gärna markerat på en karta), vad för slags material som grävts ned, vilket djurslag och mängd (antal, vikt eller volym). Dokumentationen ska sparas i minst 2 år och kunna uppvisas vid begäran från tillsynsmyndigheten.
Platsen bör stängslas in om djur hålls i området.
Återkommande nedgrävning på samma plats får inte ske.

Bin och biprodukter

Bin och biprodukter är tillåtet att grävas ner eller brännas under förutsättning att olägenhet för människor, djur eller miljön inte riskerar att uppstå. Om misstanke om smitta i bisamhället finns, till exempel amerikansk yngelröta, varroakvalster eller trakékvalster, så behöver biodlaren kontakta bitillsynsman eller länsstyrelsen.

Om djurägaren/djurhållaren anlitar en grävare ska nedanstående anvisningar lämnas till den personen.

Platsen för nedgrävningen ska väljas med omsorg om grannar, djur, vatten och natur. Olägenhet får inte uppstå.
Nedgrävning får inte ske om misstanke om smittsam sjukdom finns.
Undantaget är om anmälan skett till bitillsynsman eller länsstyrelse och där bitillsynsman eller länsstyrelsen gett anvisningar hur hanteringen och nedgrävningen av aktuella bin och biprodukter ska gå till. Se länsstyrelsens hemsida. Amerikansk yngelröta, varroakvalster och trakékvalster är exempel på allvarliga och smittsamma bisjukdomar som det dessutom finns bestämmelser om hur de ska bekämpas.
Dokumentation (register) ska ske över nedgrävningen enligt lagstiftningen om animaliska biprodukter. Dokumentationen ska innehålla datum, plats (gärna markerat på en karta), vad för slags material som grävts ned, vilket djurslag och mängd (antal, vikt eller volym). Dokumentationen ska sparas i minst två år och kunna uppvisas vid begäran från tillsynsmyndigheten.

Biodling (lansstyrelsen.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vilda djur och slaktrester

Att hitta något enstaka djur i naturen är normalt. Döda vilda djur eller slaktavfall från enstaka vilda djur kan få ligga kvar i naturen om det inte riskerar att uppstå olägenheter för människor, djur eller miljön. Om det ligger på en olämplig plats så kan fastighetsägaren kontaktas om detta.

Vissa vilda däggdjur- och fågelarter tillhör dock staten och anmälan behöva då göras till polisen.

Skadade vilda djur (naturvardsverket.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Om du träffar på sjuka eller döda vilda djur, speciellt om det gäller flera djur, vill Statens veterinärmedicinska anstalt gärna att du rapporterar in det till dem för att kunna övervakar sjukdomsläget bland Sveriges vilt.

Rapportera vilda djur (sva.se) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Rapportera in fynd av sjuka eller döda vilda djur (sva.se) Länk till annan webbplats.

Undvik att lämna slaktrester på platser i närheten där människor uppehåller sig på grund av risken för olägenheter. Det kan exempelvis vara i närheten av bostäder, motionsspår, friluftsanläggningar och liknande platser.

Tänk också på hur slaktresterna hanteras om det finns hundar i närheten, eftersom hundar kan bli sjuka om de kommer åt gamla slaktrester. I dessa fall rekommenderas att slaktresterna grävs ner eller omhändertas på annat lämpligt sätt.