Forntiden

I Ulricehamnstrakten finns mängder av spår från stenålder, bronsålder och järnålder.

Mönekragen. Foto: Ulf Bruxe / Statens Historiska MuseumMönekragen. Foto: Ulf Bruxe / Statens Historiska Museum

Ätradalen är mycket fornlämningstätt eftersom människor levt och verkat här i tusentals år. Här finns bland annat spår av forntida vägnät, odlingsrösen, hällkistor, domarringar, järnåldergravfält, bronsåldersrösen och runstenar.

Tidslinje av Kristian Jensen

Tidslinje. Illustration av Kristian Jensen

Nedan kan du läsa om några av de mer spektakulära fynden.

Bredgårdsmannen

Bredgårdsmannen

ca 7700 f.Kr.

I juni 1994 gjorde grävmaskinisten Per-Åke Jansson en obehaglig upptäckt på Bredgårdens marker i Marbäck. Bland jordmassorna fann han skelettet av en människa. Polis tillkallades, men man kunde snabbt konstatera att benen snarare var föremål för en arkeologs undersökning.

Fyndplatsen, en mossmark, grävdes ut och skelettet frilades. Efter några månader kom svaret på hur gamla benen var. Med sina ca 9500 år placerade sig Bredgårdsmannen bland de absolut äldsta skelettfynden i
Skandinavien. Bland dessa få fynd utmärker sig kraniet som synnerligen välbevarat.

Bredgårdsmannens livstid går under benämningen äldre stenålder eller jägar- samlarstenålder. Och just jägare tror arkeologerna att han var – av skelettet att döma var han ovanligt reslig och muskulös.

Benen finns idag utställda i monter på Statens Historiska Museum (SHM) i Stockholm.

Kranie från bredgårdsmannen, foto: Christer Åhlin

Bredgårdsmannen Foto: Christer Åhlin

Timmelegudinnan

Timmelegudinnan

700-500 f Kr

Vid ett gravröse vid Sankt Annas källa mellan Ulricehamn och Timmele, påträffades en kvinnostatyett av brons 1909. Den har daterats till yngsta bronsåldern 700-500 f.Kr. Timmelegudinnan är en av tio liknande figurer som hittats i Europa.

Sannolikt har objektet fungerat som ett kultföremål under bronsåldern. En annan mer världslig hypotes är att den utgjort en enhet i ett viktsystem – sex av de funna figurinerna väger runt 100 gram. Kanske har de armarna formade som öglor fungerat som upphängningsanordningar på en våg?

Timmelegudinnan finns i samlingarna på Statens Historiska Museum (SHM) i Stockholm och visas i utställningen tillsammans med andra kvinnostatyetter.

Timmelegudinnan Foto: SHM

Timmelegudinnan Foto: SHM

Mönekragen

Mönekragen

500-talet e.Kr.

Det finns tre guldhalskragar som denna i världen – alla funna i Sverige. Den största av dem, med sju ringar, är funnen i Möne. De övriga två är från Ålleberg, Falköping, och från Öland. Ringarna är ombundna av tunn, tunn guldtråd och mellan dem sitter små figurbleck föreställande djur, ansikten med mera.

Om de använts av människor eller varit element i en kultbild, vet man inte med säkerhet. Men att de brukats ordentligt förstår man av deras slitage. På Mönekragen är till exempel låsanordningen trasig efter en alltför kraftigt tillslutande av kragen.

Föremålet finns idag utställt i Guldrummet på Statens Historiska Museum (SHM) i Stockholm.

Mönekragen. Foto: Ulf Bruxe / Statens Historiska Museum

Mönekragen. Foto: Ulf Bruxe / Statens Historiska Museum

Bredgårdsmannen

ca 7700 f.Kr.

I juni 1994 gjorde grävmaskinisten Per-Åke Jansson en obehaglig upptäckt på Bredgårdens marker i Marbäck. Bland jordmassorna fann han skelettet av en människa. Polis tillkallades, men man kunde snabbt konstatera att benen snarare var föremål för en arkeologs undersökning.

Fyndplatsen, en mossmark, grävdes ut och skelettet frilades. Efter några månader kom svaret på hur gamla benen var. Med sina ca 9500 år placerade sig Bredgårdsmannen bland de absolut äldsta skelettfynden i
Skandinavien. Bland dessa få fynd utmärker sig kraniet som synnerligen välbevarat.

Bredgårdsmannens livstid går under benämningen äldre stenålder eller jägar- samlarstenålder. Och just jägare tror arkeologerna att han var – av skelettet att döma var han ovanligt reslig och muskulös.

Benen finns idag utställda i monter på Statens Historiska Museum (SHM) i Stockholm.

Kranie från bredgårdsmannen, foto: Christer Åhlin

Bredgårdsmannen Foto: Christer Åhlin


Publicerat av Sofia Carlenberg den 15 november 2016, senast ändrad den 26 september 2017