Sevärdheter och Ulricehamns historia

Ulricehamn är en stad med anor från medeltiden och hette tidigare Bogesund. I en bygd rik på förhistoriska lämningar växte staden fram ur en äldre handelsplats på vägen mellan danska Halland och Västergötland. 1741 bytte staden namn till Ulricehamn för att hedra drottning Ulrika Eleonora.

Slaget på Åsunden 500 år

År 2020 är ett minnesår. Slaget på Åsunden, en betydande händelse i Sveriges historia som ägde rum för exakt 500 år sedan, den 19 januari 1520 på Åsundens is. Det uppmärksammas på olika sätt. Som en del i uppmärksammandet av att Slaget på Åsunden 500 år har vi tillsammans med kommunerna Svenljunga och Tranemo  på ett spännande och lättillgängligt sätt använt oss av det digitala verktyget Storyspot. Storyspots historiker Linda Segtnan har skapat fem dramatiserade ljudberättelser åt oss.

Dessa berättelser kan du ta del av genom att ladda ned en gratis app på din telefon eller ipad som heter Storyspot, det kan du göra via länken nedan.

Storyspot

Byggnadsminnen och sevärda byggnader

Ulricehamns kommun har fem byggnader som klassas som byggnadsminnen. De har ett starkt stöd i Kulturmiljölagen. De är:

  • Stationshuset
  • Gamla vattenverket
  • Vinsarp
  • Källebacka
  • Bäckagården

Nedan kan du läsa mer om dessa byggnader och om ett urval andra sevärda byggnader.

Rådhuset och Storgatan

iIld på stora torget i Ulricehamn med gammal bevarad träbyggnad samt kullersten på marken.

Foto: Jan Töve

Bland de äldsta bevarade husen kring Storgatan finns Rådhuset och Ekeskogs bokhandel. Båda uppfördes efter den stora stadsbranden 1788 som ödelade 12 gårdar inne i centrala Ulricehamn. I Ekeskogs har bokhandel bedrivits sedan 1875.

Rådhuset hotades av rivning

Rådhuset, faktiskt hotat av rivning på femtiotalet, byggdes 1789-90. Fram till 1914 fungerade byggnaden också som skolhus. Kvar i trä är det gamla Mamsellhuset på Storgatan 13 och det Brusewitzka huset på Storgatan 43. Husen uppfördes under andra hälften av 1700-talet och skonades av såväl stadsbranden som av rivningar av omkringliggande hus på 1980-talet.

Det ståtliga mörkröda tegelhuset vid Järnvägsgatan 1, byggt 1924 som bankhus, är en god representant för sin tids främsta byggnadsstil nyklassicismen – gedigna material, väl avvägda proportioner och stilren fasad.

Folkets hus

Bild på Folkets hus i Ulricehamn i solsken. Huset är mörkrosa med vita fönster och har två torn och en tjusig trappa.

Foto: Jan Töve

Folkets hus uppfördes mellan 1903 och 1905 på Nygatan, den nya gatan öster om stadens centrum. Här byggdes flera hus i nationalromantisk stil vid denna tid och in på 1910-talet. Lokaler behövdes för möten och nöjen. Folkets hus kallades först Föreningshuset och kom till på initiativ av Ulricehamns Arbetarförening, vars styrelse bestod av småföretagare och tjänstemän. Senare kom byggnaden att ha en nära koppling till arbetarrörelsen och dess organisationer.

Biosalong där man kan visa 3D-film

Teaterscenen fanns på plats redan från början. Filmvisningar har förekommit i huset sedan bara några år efter dess tillkomst. Det fanns ingen stationär bio förrän 1913, och kringresande biografer besökte då huset med kinematograf. I Folkets hus har även funnits konditori och en tid låg här stadens bibliotek.

År 2002 gavs bygglov för en tillbyggnad på norra sidan av huset med biosalong där man kan visa 3D-film. Teaterscenen utvidgades från 6×6 meter till 8×9 meter vid samma tid.

Stationshuset

Bild på Stationshuset i Ulricehamn. En tegelbyggnad med två torn och svart tak.

Foto: Jan Töve

Den borglika före detta stationen byggdes 1906 i samband med att järnvägen mot Falköping öppnades. Tidigare fanns ett mindre stationshus i trä och under en tid stod båda byggnaderna jämte varandra. Arkitekten Axel Petersson sägs ha hämtat inspiration från Trolleholms slott utanför Lund. Tornen som vid första anblick ser lika ut, har helt olika form – det ena kantigt, det andra runt. Tornens fönster följer samma formpricip. Den lilla väntkuren i samma är av senare datum.

Idag är stationshuset kontor för Ulricehamns Turistbyrå

Idag går ingen järnväg förbi byggnaden. Spårområdet mot Åsunden har i stället blivit rekreationsområde med asfalterad gång- och cykelväg. Det som bäst minner om Ulricehamns järnvägshistoria idag är denna plats och byggnad, den stora anordningen för vattenpåfyllnad för ånglok som fortfarande finns kvar strax intill, järnvägsbron över Ätran och rundeln där vändplattan förr fanns nere vid sjön.

Stationshuset ägs idag av Welands AB och inrymmer Ulricehamns Turistbyrå samt kontor för Näringslivsbolaget Ulricehamn AB. Byggnadsminne sedan 1991.

Stationshuset i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Gamla vattenverket i Ulricehamn

Bild på Gamla vattenverket i Ulricehamn. En låg röd tegelbyggnad me grön dörr och gröna fönster.

Vattenverket vid Åsundens strand byggdes 1914. Innan dess hade Ulricehamn ingen allmän vattenledning och man hämtade sitt vatten i sjön eller i en brunn på Stora torget, där det nu är parkering. Arkitekturen för tankarna till en medeltida kyrka. På en kraftig granitsockel har arkitekten PG Blidberg placerat den lilla tegelbyggnaden i nationalromantisk stil. Teglet bildar ornament i fasaden tillsammans med insprängda gröna kakelplattor.

Vattenverket är byggnadsminne sedan 2009

Invändigt ryms fortfarande fungerande originalmaskineri. Till vattenverket hör också den högvattenreservoar som finns kvar på Skarpåsdreven högre upp i stadens backar. Till grund för länsstyrelsens beslut att byggnadsminnesförklara vattenverket ligger en kulturhistorisk utredning om vattenbyggnader i Ulricehamn och Göteborg. Byggnadsminne sedan 2009.

Gamla vattenverket i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Vinsarp i Dalum

Bild på Vinsarp. En grå stenbyggnad och bredvid en ljusgul byggnad i puts med rött tegeltak.

Foto: Jan Töve

Redan under medeltiden är Vinsarp – eller Vinsaethorp – omnämnt som sätesgård för högfrälsesläkten Vinstorpaätten. Fram till 1470 låg dock sätesgården i Böne socken en kilometer österut från nuvarande plats. Stenhuset sägs vara uppfört 1471.

Byggnaden i gråsten har huvuddelen av det medeltida murverket kvar. Att profana byggnader (alltså ej kyrkor) från medeltiden finns kvar är ovanligt i Sverige. Andra exempel är Torpa stenhus i Länghems socken, Viks slott i Uppland och Glimmingehus i Skåne.

Vinsarp är byggnadsminne sedan 1998

Källarvåningen består av slagna valv, huvudvåningen består framför allt av en vacker riddarsal med väggmålningar från 1600-talets början.
Även gårdens corps de logi ingår i byggnadsminnet. Detta hus är från 1700-talet och har klassicistiska drag. Hela gården Vinsarp är i privat ägo och inte öppen för allmänheten. Byggnadsminne sedan 1998.

Vinsarp i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Källebacka

Bild på Källebacka. En ljusgul herrgårdsbyggnad. Bredvid en röd flygelbyggnad i trä. en lång grusväg leder fram till husen.

Foto: Hannah O. Helseth

Första våningen på Källebackas gula mangårdsbyggnad tillkom redan 1675 som bostad åt överste Anders Björnsköld. Andra våningen, liksom flygelbyggnad och uthus, tillkom i mitten av 1700-talet. Uthuset har vällingklocka på taket och invändigt finns ett avträde (fjöl) med sju hål. Det har funnits två flyglar, men idag finns bara en kvar.

En välbevarad representant för  1700-talets herrgårdsarkitektur

Källebacka är en mycket välbevarad representant för 1700-talets herrgårdsarkitektur med det valmade taket och klassicerande dekorelement. Interiört är byggnaden också mycket intressant med exempelvis äldre tapeter, målningar och kakelugnar.

Gårdens historia kan ledas tillbaka till 1500-talet. År 1649 skatteköptes gården från kronan av Västergötlands förste lantmätare Johan Bothwidsson Gyllensting, som ägde flera gårdar i landskapet. Från mitten av 1600-talet till 1675 var gården gästgiveri. Källebacka ägs sedan 1991 av Lars-Erik Josefson och kan besökas efter kontakt med Ulricehamns Turistbyrå. Byggnadsminne sedan 1980.

Källebacka i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Bäckagården i Marbäck

Bild på Bäckagården i Marbäck, en röd träbyggnad i två våningar med vita fönster.

Den före detta mangårdsbyggnaden på Bäckagården ligger precis intill genomfartsvägen inne i Marbäcks samhälle strax söder om Ulricehamn. Fasaden innefattar faluröd locklistpanel och vitmålade fönsterbågar. Tvåkupigt tegel formar sadeltaket och två karaktäristiska nyckelhålsverandor pryder framsidan.

Byggnaden uppfördes i början av 1800-talet och har bland annat inrymt gästgiveri. Huset tillhör sedan 1964 släktföreningen Björkman från Marbäck.

Bäckagården i Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister

Publicerat av Ulricehamns kommun den 20 januari 2015, senast ändrad den 8 januari 2024 av Sofia Carlenberg

Hjälpte informationen på denna sida dig?